Informationen OM VÅLD är hämtad från Unizon

Vårdnad, boende och umgänge

Umgänge när barn bor på kvinnojour

När kvinnor behöver skydd från sina misshandlande män tar de ofta sin tillflykt till en kvinnojour eller liknande skyddad bostad. Ofta har de sitt/sina barn med sig. Barnet/n har ofta bevittnat våld och barnet/n är liksom kvinnorna ofta traumatiserade och befinner sig i kris.

 

En fråga som i dessa situationer ofta uppstår är om kvinnan måste lämna ut sitt/sina barn till pappan, tillika misshandlande mannen, för det fall pappan vill träffa barnet/n.

 

Det går inte att ge ett generellt svar på denna fråga utan varje fall måste bedömas individuellt utifrån de olika förutsättningar som finns.

 

Å ena sidan har mammorna en skyldighet att ta hand om sitt/sina barn och skydda dem från faror. Om det finns en risk (se riskbedömning) för att barnet/n ska fara illa hos pappan torde det vara förenat med barnets bästa att neka fadern att träffa barnet/n. Om pappan t.ex. har ett pågående alkohol- eller drogmissbruk, om han har slagit barnet/n eller om barnet/n har bevittnat våld mot mamman torde det vara olämpligt att lämna barnet/n till honom. Ett viktigt argument mot att lämna ut barnet/n är om det finns risk för att fadern kan förmå barnet/n att röja moderns och deras egen skyddade adress. Det kan således finnas många anledningar till att neka fadern att träffa barnet/n.

 

Å andra sidan är det mycket vanligt att det inte finns något bevis på att fadern har missbruksproblem eller att han har slagit kvinnan/barnet/n. Om det, genom socialtjänstens utredningar eller på annat sätt, visar sig att fadern är lämplig som vårdnads-, boende och/eller umgängesförälder kan det faktum att kvinnan har nekat honom umgänge hållas emot henne och domstolen kan i värsta fall anse att det är förenat med barnens bästa att pappan får vårdnaden/boendet eller omfattade umgänge därför att modern ställer sig negativ till att barnet/n får en nära och god kontakt med fadern (se vårdnad om barn).

 

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet/n har pappan lika stor rätt att hämta barnet/n på förskolan/skolan/fritis som mamman har. Om mamman bedömer att det verkligen finns en risk för att pappan hämtar barnet/n och att det finns en risk för att barnet/n då far illa måste hon se till att barnet/n inte går till förskolan/skolan/fritis. Pappan har ju också, precis som mamman, rätt (eller "orätt") att ta med sig barnet/n hem till sig och hålla det/dem utom räckhåll för mamman.

 

Om kvinnan tar sin tillflykt till en kvinnojour eller likande boende blir socialtjänsten inblandad och kvinnan kan, förhoppningsvis, få hjälp att kommunicera med mannen genom någon socialsekreterare. Alltfler kommuner skapar enheter som är mycket duktiga på att stötta kvinnor och barn i situationer som dessa.

 

Om kvinnan genom socialtjänsten eller på annat sätt inte kan komma överens med fadern om hur han ska träffa eller inte träffa barnet/n är det sista alternativet att stämma mannen och låta domstolen avgöra frågan. Det kan ofta vara bra att inte vänta för länge med att inleda rättsliga processer dels för att det oftast tar flera månader innan man får ett interimistiskt beslut och dels för att visa tingsrätten att man gör vad man kan för att försöka lösa problemen och därmed tar sitt ansvar för att barnet/n ska få/inte ska behöva träffa sin pappa.

Familjerätten

De flesta föräldrar som separerar kommer på egen hand överens om att de ska fortsätta att ha gemensam vårdnad och om hur barnet/n ska bo och hur mycket umgänge barnet/n ska ha med den förälder den/de inte bor med.

 

Ibland behöver dock föräldrarna råd och stöd inför sina beslut. Om föräldrarna tror att det finns möjlighet för dem att komma överens utan att behöva blanda in advokater och domstolar kan de vända sig till familjerätten.

 

Familjerätten på socialtjänsten kan erbjuda föräldrarna så kallade samarbetsamtal. Det innebär att föräldrarna vid ett eller flera tillfällen får träffa socialsekreterare som hjälper dem att hitta lämpliga och bra lösningar för just dem och deras barn.

 

Om föräldrarna kan komma överens med hjälp av socialsekreterarna kan de också få hjälp med att skriva avtal om vårdnad, boende, umgänge och resekostnader vid umgänge.

 

Ett sådant avtal måste godkännas av socialnämnden för att bli juridiskt giltigt.

 

Ett avtal som har godkänts av socialnämnden har samma status som en dom från domstolen.

 

Ett sådant avtal kan ändras genom att föräldrarna skriver ett nytt avtal som på nytt godkänns av socialnämnden eller att domstolen, i en dom, ändrar på avtalet. En dom som meddelats av en domstol kan också ändras genom ett avtal som godkänns av socialnämnden.

 

Samarbetssamtalet på familjerätten är kostnadsfria.

Vårdnad om barn

Att vara vårdnadshavare betyder att man har skyldigheter och rättigheter att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Enligt lagen innebär detta

  • att föräldern/arna ansvarar för barnets/ns personliga förhållanden och ser till att barnet/n får omvårdnad, trygghet och en god fostran
  • .föräldern/arna ska också se till att barnet/n får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets/ns ålder, utveckling och övriga omständigheter samt bevaka att barnet/n får en tillfredställande försörjning och utbildning samt att.
  • föräldern/arna ska också se till att barnet/n hålls under uppsikt eller vidtaga andra åtgärder för att hindra barnet/n att orsaka skada för någon annan.

Detta betyder helt enkelt att vårdnadshavare måste se till att ta hand om barnet/n och ser till att det/de får det mest elementära behoven tillgodosedda, d.v.s får någonstans att bo få mat, kläder, skolgång etc.

 

Föräldern behöver i och för sig inte själv ta hand om barnet/n utan kan låta någon annan gör det så länge barnet/n inte far illa.

 

Medling
Om två föräldrar tvistar om vårdnaden om barnet/n, barnets/ns boende och eller umgänge med barnet/n kan tingsrätten utse en medlare som träffar parterna och försöker få dem att enas.

 

Rätt till umgänge

Om barn bor tillsammans med den ena föräldern har barnet/n rätt till umgänge med den andra föräldern. Om föräldrarna inte kan komma överens om hur mycket umgänge barnet/n ska ha med den förälder som barnet/n inte bor hos kan den förälder som vill ha umgänge med barnet/n vända sig till tingsrätten.

 

Barnet/ns bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barnets/ns umgänge med den andra föräldern.

 

För att bestämma om vad som är bäst för barnet/n ska domstolen börja med att göra en riskbedömning. Om domstolen i sin riskbedömning kommer fram till att det finns en risk för att barnet/n kan fara illa när barnet/n har umgänge med föräldern är det självklart att den föräldern är en olämplig umgängesförälder och att barnet/n inte ska ha något umgänge alls eller kanske mycket lite umgänge i närvaro av en stödperson.

 

Det krävs dock ganska allvarliga missförhållanden för att en förälder ska anses som olämplig som umgängesförälder. Ofta är det mycket svårt att bevisa att det finns missförhållanden och att barnet/n riskerar att fara illa hos den ena föräldern.

 

Om domstolen finner att det inte finns någon risk för barnet/n att ha umgänge med den andra föräldern kommer domstolen att besluta hur mycket umgänge som är förenat med barnets/ns bästa. Umgängesschemat skräddarsys för varje enskilt barn och kan bli allt från varannan vecka till några timmar en gång per månad.

 

Generellt sett anses det mycket viktigt att barnet/n får ha en nära och god kontakt med den andra föräldern.

 

Hänsyn ska också tas till hur mycket barnet/n själv/a vill träffa sin andra förälder och ju äldre barnet/n blir och ju tydligare barnet/n kan uttrycka sin önskan desto mer beaktar man barnets/ns vilja.

 

Om den föräldern som barnet/n inte bor med inte vill träffa barnet/n finns det inget sätt att tvinga den föräldern att ha umgänge med barnet/n.

Verkställande av umgänge

Om en vårdnadshavare/boendeförälder inte lämnar ut barnet/n till umgängesföräldern i enlighet med tingsrättens dom/avtal kan umgänges-föräldern vända sig till tingsrätten och begära att vårdnadshavaren/boende-föräldern vid vite av till exempel 5000 kr per barn och umgängestillfälle ska förpliktigas att lämna ut barnet/n.

 

Om ingenting särskilt har inträffat efter det att tingsrätten avkunnade sin dom eller avtal ingicks som gör att vårdnadshavaren/boende-föräldern har en anledning att inte lämna ut barnet/n till umgängesföräldern kommer tingsrätten att bifalla umgängesförälderns talan, d.v.s. förpliktiga vårdnadshavaren/boende-föräldern vid vite av till exempel 5000 kr per barn och umgängestillfälle att lämna ut barnet, vanligtvis vid de kommande fem umgänges-tillfällena. Dessutom måste vårdnadshavaren/ boendeföräldern betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

 

Om vårdnadshavaren/boendeföräldern trots tingsrättens beslut inte lämnar ut barnet/n utan att det finns särskild anledning kan umgänges-föräldern åter vända sig till tingsrätten och begära att tingsrätten ska döma ut vitet. Vårdnadshavaren/boendeföräldern får således betala ett vite på sammanlagt 25 000 kr. Om det är fråga om två barn blir vitet 50 000 kr. Dessutom måste vårdnadshavaren/boende-föräldern återigen betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

 

Att inte lämna ut sitt/sina barn till umgänges-föräldern kan således få stora ekonomiska konsekvenser. Om vårdnadshavaren/boende-föräldern fortsätter att vägra lämna ut barnet/n trots att tingsrätten flera gånger dömer ut vite så kan det leda till att vårdnadshavaren/ boendeföräldern förlorar vårdnaden om barnet/n.

 

Det är således viktigt att följa domar/avtal om umgänge. Om barnet/n vägrar att träffa umgängesföräldern kan det ofta vara bäst att vårdnadshavaren/boendeföräldern vänder sig till tingsrätten och begär ändring av umgänget. Om det finns grund för att barnet/n inte vill träffa sin umgängesförälder så kommer tingsrätten att ändra/justera barnets/ns umgänge så att det är förenat med barnets/ns bästa.

Vårdnads- och umgängesutredningar

1. 20 §-yttrande
20 §-yttrande, eller snabbyttrande som det också kallas, är ett yttrande som tingsrätten inhämtar från socialtjänsten inför muntliga förberedelser. Yttrandet kan variera väldigt i innehåll och längd. Meningen med yttrandet är att tingsrätten ska få en "objektiv" bild av parterna och barnet/n.

 

Socialsekreterarna ska prata med båda föräldrarna och fråga dem om omständigheterna i målet och om deras yrkanden och deras inställning till motpartens yrkanden.

 

I den mån det är möjligt ska socialsekreterarna även prata med barnet/n och efterhöra barnets/ns vilja och önskemål

 

2. Vårdnads-, boende-och umgängesutredningar

Vårdnads-, boende-och umgängesutredningar inhämtas av tingsrätten från socialtjänsten inför huvudförhandlingar. Utredningarna är längre och innehåller mer information än ett snabbyttrande. Socialsekreterarna träffar oftast båda föräldrarna var och en för sig flera gånger. Socialsekreterarna besöker föräldrarna i deras respektive hem där de också träffar barnet/n tillsammans med föräldern. Barnet/n får också oftast komma till socialsekreterarnas kontor en eller flera gånger och prata enskild med socialsekreterarna.

 

Socialsekreterare pratar också med olika referenter, som till exempel förskole-och fritidspersonal och lärare.

 

Utredningarna avslutas vanligtvis med att socialsekreterare uppger vem de tycker ska ha ensam vårdnad alternativt om de anser att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad, hos vem barnet/n ska bo och hur mycket umgänge barnet/n ska ha med den andra föräldern.

 

Domstolarna tar stor hänsyn till socialsekreterarnas åsikter och det är därför väldigt viktigt att allt kommer fram under utredningen så att socialsekreterare har möjlighet att ge korrekta och väl underbyggda förslag.

Riskbedömning (ensam vårdnad)

Som framkommit i texterna om ensam vårdnad, barns boende och umgänge ska domstolen börja med att göra en riskbedömning om barnet/n skulle fara illa om en förälder blev vårdnadshavare, boendeförälder eller umgängesförälder.

 

1. Domstolen ska vi en riskbedömning beakta om barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp. Med övergrepp menas både fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Domstolen ska således ta hänsyn till om den ena föräldern utsätter den andra föräldern eller något syskon/styvsyskon för övergrepp. För att beakta övergreppen får de inte ha varit alltför ringa. Det torde inte räcka med att den ena föräldern har gett den andra en örfil fyra år tidigare. Det kan vara mycket svårt att bevisa att övergrepp ägt rum.

 

2. Domstolen ska vidare vid en riskbedömning beakta om det finns en risk att barnet/n olovligen bortförs eller hålls kvar. Med detta menar man då en förälder tar med sig barnet/n till sitt hemland utan att den andra föräldern gett sig tillstånd till det eller om en förälder gett till tillstånd till den andra föräldern att ttill exempel åka på semester en månad till hemlandet men så kommer föräldern aldrig hem med barnet/n utan stannar kvar där med barnet/n eller lämnar dem till någon släkting. Enligt Advokatbyrå Barbro Sjöqvists erfarenhet är det väldigt många föräldrar som hotar den andra föräldern att han/hon ska ta barnet/n så att den kvarvarande föräldern aldrig mer får se sitt/sina barn. Det är också min erfarenhet att det sällan går att bevisa att en förälder har för avsikt att försvinna med barnet/n.

 

3. Vidare ska domstolen vid en riskbedömning ta under beaktande om barnet/n på någon annat sätt riskerar att fara illa hos den ena föräldern. Vad man då särskilt tänker på att om det finns alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller psykisk sjukdom.

Även detta är mycket svårt att bevisa. Om till exempel modern har sett fadern missbruka under hela deras äktenskap/samboförhållande kan det hända att hon och barnet/n är de enda som har sett missbruket och om fadern nekar till missbruk finns det en risk att domstolen inte att kommer att beakta vad modern säger.

 

4. Ytterligare en sak som ska beaktas vid en riskbedömning är om den ena föräldern brister i omsorgen om barnet/n t.ex. genom att barnet/n inte får tillräckligt med mat eller har ändamålsenliga kläder på sig när de kommer skolan. Även detta kan vara mycket svårt att bevisa.

 

Många föräldrar hävdar att det finns en risk för barnet/n att vara med den andra föräldern. Tyvärr kräver dock domstolen starka bevis för att det ska bedömas som en risk. Bevisen behöver inte vara lika höga som för att få en fällande dom i ett brottmål men beviskraven är ändå mycket höga vilket leder till att alltför många barn tvingas bo/ha umgänge med en förälder som de inte har det bra hos.