Informationen OM VÅLD är hämtad från SKR

Rättsprocesser

Olika typer av rättegångar

1. I civilrättsliga rättegångar avgörs tvister mellan privatpersoner och/eller företag.

 

Rättegångarna inleds genom att käranden lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Den part som käranden stämmer kallas svaranden.

 

När stämningsansökan har lämnats in och svaranden har inlämnat svaromål kallas parterna till en muntlig förberedelse. Därefter lämnar parterna in bevisuppgifter och målet avgörs sedan efter en huvudförhandling med antingen en ensam domare med eller utan nämnd eller med tre domare.

 

Domen kan överklagas till hovrätten (prövningstillstånd krävs) och hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen (prövningstillstånd krävs).

 

2. Brottmålsrättegångar inleds med att åklagaren, efter att förundersökningen är klar, väcker åtal mot en misstänkt. Den tilltalade får en försvarsadvokat som kan åberopa bevisning. Målsäganden får ett målsägandebiträde. Målet avgörs efter en huvudförhandling med en domare och nämnd.

 

Domen kan överklagas till hovrätten (i vissa fall krävs prövningstillstånd) och hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen (prövningstillstånd krävs).

 

3. Förvaltningsmål är mål mellan någon myndighet och privatpersoner. En del mål avgörs på handlingarna andra mål avgörs efter sammanträde i domstolen.

 

Domarna/besluten kan överklagas till olika överdomstolar

Polis, åklagare och domstol

Polisen utreder
Polisens uppgifter är att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal, lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges.

 

När polisen misstänker att ett brott har begåtts startars i regel en så kallad förundersökning. Det är polisen eller åklagaren som leder förundersökningsarbetet.

 

Åklagaren väcker åtal
Åklagaren avgör om ett brott blivit begånget, och om det finns tillräcklig bevisning mot den misstänkte. Om så är fallet är åklagaren skyldig att väcka åtal.

Åklagaren kan besluta att inte inleda förundersökning eller att lägga ner den, om denne anser att det inte finns tillräckliga grunder för att genomföra förundersökningen. Det är åklagarens uppgift att tillsammans med polisen leda förundersökningen och att föra talan om ansvar för brott i domstol.

 

Till åklagarens uppgifter hör också att fatta beslut i frågor om anhållande, reseförbud, husrannsakan samt andra tvångsmedel. Om det finns anledning till frihetsberövande längre tid än fyra dygn måste åklagaren begära häktning hos domstol.

 

Domstolen bestämmer påföljd
Domstolen ska ta ställning till två frågor; om den åtalade är skyldig eller ej och vilken påföljd den åtalade ska ha om han eller hon befinns skyldig. En del frikänns. För den som får påföljd kan det vara i form av till exempel böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse eller någon form av vård.

 

Förundersökning och målsägandebiträde

Förundersökning
Så fort brott polisanmäls påbörjas förundersökningen. Förundersökningen leds oftast av en åklagare och utförs av polisen. Förundersökningen går vanligen till på följande sätt.

 

Polisen inleder med förhör med målsäganden, det vill säga den som utsatts för brott. Därefter förhörs vittnen och teknisk bevisning säkerställs. Om målsäganden har besökt läkare inhämtas ett rättsintyg som dokumenterar skador.

 

När polisen är klar med alla vittnesförhör hålls förhör med den misstänkte.

 

Polisen överlämnar därefter hela förundersökningen till åklagaren som fattar beslut om det ska väckas åtal, d.v.s. om det ska bli rättegång, eller inte.

 

Om den misstänkte anhålls och häktas måste hela förundersökningen bli klar, vanligtvis på några veckor eftersom det finns mycket noggranna regler för hur länge en person får sitta frihetsberövad.

 

Om den misstänkte inte anhålls och häktas tar förundersökningen vanligtvis mycket lång tid. Det är inte ovanligt att det går ett år från anmälan till rättegång.

 

Målsägandebiträde
Den som har utsatts för ett brott har vanligtvis rätt till ett målsägandebiträde. Målsägandebiträde kan man få så snart en polisanmälan har gjorts.

 

Det är vikigt att man säger till polisen att man vill ha ett målsägandebiträde och helst ska man också säga vilken advokat/jurist man vill ha. Om man inte känner till någon advokat/jurist kan man ofta få bra tips om sådana från sin kvinnojour. Det är mycket viktigt att få ett bra målsägandebiträde från början för det kan vara mycket svårt att byta om man inte är nöjd med sitt målsägandebiträde.

 

Ett målsägandebiträde ska tillvarata målsägandens intresse i målet. Bland annat kan ett målsägandebiträde berätta hur det går till på ett polisförhör och tala om vad som är vikigt att tänka på under förhöret. Målsägandebiträde kan också följa med på polisförhör och stötta och stödja målsäganden. Målsägandebiträde ska också förbereda målsäganden inför rättegången och även föra skadeståndstalan.

 

Målsägandebiträdetbetalas av staten vilket betyder att det är gratis för målsäganden.

 

Särskild företrädare för barn
När barn utsätts för brott kan de, likväl som vuxna, få ett målsägandebiträde.

 

I de fall då en av vårdnadshavarna är misstänkt för brott mot barnet eller om det kan befaras att den andra vårdnadshavaren pga sitt förhållande till den som misstänks för brottet inte kommer att tillvarata barnets rätt, utses en särskild företrädare för barnet istället för ett målsägandebiträde.

 

Den särskilda företrädaren har rätt att i vissa fall besluta i frågor som rör barnet, t.ex. att barnet ska genomgå en läkarundersökning för att dokumentera skador efter en misshandel eller ett övergrepp och att barnet ska förhöras av polisen.

 

I vissa situationer ska den särskilda företrädaren inte meddela vårdnadshavarna att barnet ska förhöras av polis/undersökas av läkare. Anledningen är att föräldrarna inte ska kunna påverka barnet inför förhöret/undersökningen.

 

Efter förhöret/läkarundersökningen måste vårdnadshavarna få reda på att förhör/undersökningar har ägt rum. För övrigt har den särskilda företrädaren ungefär samma uppgifter som ett målsägandebiträde.